Den som intervjuade mig tyckte att jag var en trevlig & lättsam person..& att jag "var mig själv"..& det e jag, jag kan med handen på hjärtat säga att jag är mig själv, jämt..Jag krusar inte för nån, jag säger (oftast) vad jag tycker & tänker (om det e passande), " there is a time and place for everything" kan man ju säga!!
Mitt motto e numera att bara vara mig själv när jag går på intervju..Ingen idé att förbereda sig för (dumma) frågor..bara besvara dom till bästa förmåga & bara vara sig själv.
Jag försöker att alltid i alla sammanhang, vara positiv, accepterande, glad & j*vligt ärlig..men det finns dom som inte kan ta alltför mycket ärlighet & då biter jag mig i tungan eller drar en vit lögn eller håller käften =) kort & gott..Så om jag nu e så j*vla bra varför nappar ingen & ger mig ett jobb??En lägenhet?Och varför lyckas jag inte hitta en vettig kille att satsa på?Jag e ett kap ju..(Ett påstående som jag hört från flera av mina kill-kompisar!..& en del tjej-kompisar)..Varför e det ingen annan som fattar det..??

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar