Kollade på filem "Marley och jag" (läst boken sen tidigare så visste ju redan vad som skulle ske) men ändå..Man är aldrig förberedd..Filmen/boken är båda bra men sorgliga i slutet..
VARNING FÖR SPOILER!!!!
Filmen/boken handlar ju om författaren/journalisten John Grogans galna/busiga/vilda hund Marley & hans liv & leverne & tills hans slutligen..dör..avlivas då han är gammal & kroppen klarar inte mer & allt var jättefint OCH sorgligt filmat =(
Vill bara poängtera dock att låta ett sjukt & gammalt djur självdö är grymt så avlivning är oftast den enda & bästa alternativet..sad but true (skulle aldrig palla att vara veterinär!).
Men som djurägare så blir man lessen för man vet & man har varit med om, när ett djur dör/avlivas & det är hemskt & sorgligt & allt obeskrivligt därimellan..Nåt/nån som har betytt så mycket för en under en längre tid är borta & kommer aldrig igen..
Egentligen borde man inte skaffa djur, för dom betyder så mycket för en..men under så kort tid då dom inte lever lika länge som oss människor & när dom lämnar en så blir man så sjukt lessen & dom lämnar ett sådant tomrum, kan aldrig fyllas eller ersättas med nåt annat djur, för alla dom djur man haft är unika & egna individer..Oftast iaf..tycker jag!
Dom som tycker detta låter helt crazy VET INTE för dom/ni har ALDRIG haft ett djur..Och har ni det men ändå inte fattar så var det nog inte ett djur som betydde mycket för er i så fall eller så är ni/du kanske känslomässigt avtrubbad..vad vet jag!? För mig har vartenda djur vi haft betytt, men allra mest har hundarna som passerat betytt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar