Motherfucker

Jag har en stark ogillan till (nyblivna) mammor..Förutom min egen så klart..OCH jag menar inte mammor som så utan vissa nyblivna mammor:
Såna som tror att dom e dom enda på jorden som fött/fått barn så e ju uppenbarligen inte fallet, va!
Såna som anser att deras barn e det sötaste som denna jord skådat (Newflash for ya:..ALLA bebisar ser likadana ut..som gamla flintskalliga gubbar utan tänder..Har man sett en bebis har man i princip sett alla)
Såna som mejar ner valigt folk med sina j*vl 4x4-barnvagnar (ni vet redan att jag fullkomligen HATAR barnvagnar..& dom som kör dom/inte kan köra dom snarare)
Såna som ändras & helt plötsligt har deras liv fått mening/ny vädning/förändring..Dom e inte längre en person..utan en mamma!
Jag har BARA 4 i min bekantskapskrets som har barn..(tack gode g*d för det)
Den ena (min kollega) poängterar hela tiden att hon e mammaledig för alla kunder på jobbet..(Tor hon att dom bryr sig?Vill hon att dom ska kommentera detta faktum?Jag fattar inte poängen..hmm..
En annan vän till mig som är just mamma-LEDIG kan inte planera in en träff utan att kolla i sin kalender..Hmm..e hon så j*vla upptagen på sin mammalediga tid att hon kräver en kalender?
NÄR JAG FÅR BARN..om ett j*vla bra tag hoppas jag då hoppas jag innerligt att jag inte blir sån som jag hatar..en förändrad människa..Till viss grad jovisst men jag kommer alltid vara mig själv (Therese) i första hand..sen mamma, eller kan man inte vara det?Måste man vara mamma i första hand & person sen?
Det e ju j*vligt tur att min biologiska klocka INTE börjat ticka än..
Och om jag nånsin blir sån som jag dissar hoppas jag att det finns dom som kan ge mig en reality check (Vet en som läser detta, hon borde kunna grejja det!Fröken Knight; du vet!)