Idag ska jag hjälpa syrran & flytta & sen blir det utgåmg i Eskilstuna..det ska bli kul =) (PARTEEEYYY)
Jag satt & tänkte lite igår & kom fram till att jag & mina systrar (och min bror) har ena j*vligt bra föräldrar =) Dom har alltid ställt upp för oss..kört oss till vänner, till fester, till rid-/piano-/fiol-/klarinett/dans-lektioner, till tåg/bussar/plan/båtar, till andra städer..dom har även kört våra vänner som behövt komma hem/bort/hit/dit..
Dom ställer alltid upp om vi (eller nån annan) behöver hjälpa att flytta, bära tunga soffor/sängar/bord & köra flyttlasset till sin nya destination, dom har lånat ut pengar om vi behövt låna & om det har krisat med andra saker eller om man vart lite låg & lessen har dom alltid funnits där med tröstande/värmande/hjälpande ord..
Dom har betalat språkresor & dom första 6 månader jag bodde i London betalade mamma min svenska mobil räkning, det var ju snällt gjort...Det gjorde även Karros mamma Elisabeth (alltså betalade hennes mobil räkning) dock fick Elisabeth en dag hem en mobil räkning på 12 000KR!!!...Detta satte stopp för oss alla..illabums fick vi minsann order om att skaffa oss engelska kontant kort til våra mobiler..sagt & gjort!Till saken hör ju dock att Karros dåvarande pojkvän bodde i Australien..så hon ringde till hans mobil...när han var där!!
Och när jag var yngre så pratade alltid pappa om kill-typer man ska passa sig för..haha..som om det funkade för en utseende-fixerad-love-sick tonåring..nää, man lär av sina misstag säger jag!!
Och detta med att dom kört oss kors & tvärs e för att vi haft (o)turen att växa upp på landet (på gott & ont, i tonåren HATADE jag att bo här hemma!) Kommunal trafiken här existerar knappt så som förälder har dom helt enkelt fått ställa upp att hämta & lämna på diverse aktiviteter & tillställningar, även våra vänner som behövt skjuts får det utan problem..
Den enda föräldern som jag kan komma ihåg från när jag var yngre (typ 10år) som också alltid ställde upp var Dessans mamma Barbro , med henne var det heller aldrig nåra problem..Tyvärr dog Barbro i cancer när vi var 14 år =(
Min föräldrar tyckte alltid att det var bäst att vi ringde om det var nått så vi inte skulle råka ut för nått/hamna i trubbel..även om man ringde kl 3 på natten , lite små-full (kan jag erkänna nu) från Eskilstuna så hoppade dom in i bilen (i pyjamas) & hämtade en..(det var/är man väldigt tacksam för)
TACK mamma & pappa för att ni finns här för oss & för att ni e ni =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar