Jag har idag ryckt in & jobbat som vikarie på en förskola/fritids här i hemorten...min väns mamma ringde i morse & frågade om jag kunde ställa upp för nån hade ringt sig sjuk! Visst..det sagt & gjort..
Barn e ena lustiga små filurer..dom klängde, skulle sitta i knäet, hålla handen, sitta bredvid & man skulle leka med JUST dom hela tiden..alltid en ny tjej/kille som ville att man skulle vara med just dom..i matsalen, utomhus, inomhus, mys-stund, läss-tund eller lek.
Jag fick läsa bok när det var mys-stund & så var jag ute & "lekte"/höll koll på dom när dom var ute..
Trots detta e jag inte sugen på att skaffa barn på länge....vill ha en redigt stabil ekonomi likså en man (redig & stabil alltså) annars blir det kalabalik i familjelivet..
Barn e dom dumma..mot varandra, det e alltid nån som slåss, retas eller e en översittare..
Jag e lite rädd för hur det kommer se ut för mina barn (om jag får nåra)...Hur det kommer bli när dom börjar på dagis/förskola/fritids..kommer nån vara dum mot dom..retas & slåss..eller vad!?
Jag gick inte på dagis, min mamma var hemma med mig & mina 2 yngre systar..jag gick på lekis när jag var 6 år sen började jag ju skolan året efter (7 år) men man ser ju på barnen nu..det e många barn & lite tid bland vuxna ibland & jag minns att barn kunde/kan vara sjukt dumma mot varann, bakom ryggen på vuxna.
Jag ska (försöka) lära mina (framtida) barn att alltid stå upp försig själva & att säga till om nått e fel eller nån e dum...& särskilt att dom kan prata med mig (som framtida förälder) om det e nått som e på gång..bra eller dåligt..snäll eller dum!
Om barnen e famtiden...då kan man inte annat än at bli lite smått rädd alltså..men ändå hoppas på det bästa..!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar