Igår skrev jag ju om att ljuga..för sig själv men även för andra DOCK ogillar jag starkt när andra ljuger för mig, varför ljuger folk överhuvudtaget?En vit liten lögn kan jag förstå, det gör väl alla ibland vid behov men att ljuga om nått lite större med risk för att bli ertappad, då förstår jag inte!?Är det inte bättre att tala sanning då?
Jag är en person som oftast kan hantera sanningen, visst kan jag kanske bli sur/sårad om det e nått som gör mig besviken/sårad i sanningen men att ertappa nån med en lögn e f*n så mycket värre, då blir jag riktigt förbannad OCH känner mig sviken/sårad..
Kan hända att jag håller på att ertappa nån i sin lögn just nu men jag kan ha fel, vilket jag hoppas men om inte så blir jag faktiskt lessen mer än nått annat, för denna person e en nära vän till mig..Varför ljuga då?Känner hon mig inte bättre än så?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar