I snart ett år har jag bott hemma i Sverige & det känns som om jag förlorat så mycket!
En hel del kompisar som försvunnit..av olika anledningar men dom flesta bor ju kvar i London så dom har "bara" försvunnit från mitt liv lite smått på det sätt att jag inte kan träffa dom varje dag/helg/vecka, saknar dom så himla mycket (Marie, Vicky, Daisy, Kristin, Louise, Ann-Louise, Mia, Maria & Katie saknar jag allra mest)
Jag har förlorat en hund & en kusin (R.I.P, gone but not forgotten..gone but always forever loved!)
Jag har förlorat lite av mig själv på nått sätt, jag är inte densamma längre..dock är jag inte densamma som jag var för 15 år sen, för 10 år sen eller ens för 5 år sen..
Jag har förlorat respekten för vissa människor som jag trodde jag hade respekt för..FEL!
Dock har jag börjar värdera andra saker så himla mycket mera, som mina RIKTIGA vänner här hemma (ni vet vilka ni är, ingen nämnd, ingen glömd) Ni tar er tid att finnas i mitt krävande liv, tack =) Tvivalde dock på somliga men dom har bevisat mig fel, dom ÄR mina vänner!
Jag värderar mitt liv, min tid & min familj så mycket mer särskilt efter det att mina (nära-kära) kusin gick bort, man ska aldrig ta någon/något för givet..Familj & vänner e så mycket vikigare än många andra saker
Att ha hälsan i behåll ska man oxå vara tacksam för (vet att jag gnäller över min psoriasis + mina 5 extra kilon) men jag e iaf inte allvarligt sjuk..eller har dålig hälsa!
Tänk på det, folks..Ni kunde haft det värre!
Man kanske förlorar en del av sig själv..men man kanske vinner på nått annat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar