Jag flyttade hem enbart för att jag var trött på London & saknade min familj så otroligt mycket (vi e väldigt nära i min familj!)
Men jag har nästan inga vänner kvar här känns det som...så klart, jag var borta i 7 år, mycket hart hunnit hända under 7 år..Dom flesta har flyttat, skaffat barn/familj & umgås BARA med andra barn-familjer, andra e bara "lösa knutar" liksom..Kanske om/när jag får ett jobb så träffar jag nya vänner..men det borde ju vara dom gamla som man vill bevara, varför blir det aldrig så?!
Jag få inget jobb här hemma heller, ska dock på intervju på fredag MEN det e för ett bemanningsföretag, det finns inga jobb inom musik/media/PR/event/kommunikation, bara andra kontors-skit-jobb som ingen egentligen vill ha..Eller jobba i butik, det e oglammigt..Det e ju en sak att vara inköpare/butikschef på Gucci, än att jobba som butiksbiträde (fult ord) & kränga skor på Wedins t.ex..Undrar verkligen när äldre folk jobbar i butik, vart gick det fel?I England jobbar det knappt nån över 35 i butik & gört man det efter typ 35 så har man en riktigt bra position..en R-I-K-T-I-G-T bra..inte som butiksbiträde.. Det vill säga om man inte e invandarade..oavsett om du e från Indien, Ryssland eller Sverige så e det lite svårare att komma upp sig i England & då e det inte helt obekant att se nån gammal 40-taggare stå & kränga skor på Shelley's t.ex. Chefen å andra sidan e helt klart en Britt..eller Irländare..eller Skotte..Kan även vara Kanadensare (Jag har haft 2 Kanadensiska chefer i London)
Nog negativ för idag..nu ska jag hem till brorsans ex & fika!
Conan O'Brian vet vad jag menar..Har han oxå återvänt till Sverige?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar