Under mitt sista år i London mådde jag inte så bra..& sista halvåret jag bodde där så hade jag Gizmo, han fanns där när allt kändes förjävligt..Han var alltid glad att se en, man fick alltid ett sånt varmt välkomnade av honom när man kom hem efter en dag på jobbet eller skolan & han låg nära en när man kände sig lessen, ensam & vilsen, ungefär som om han kände att man inte mådde så bra så kröp han nära en..
Han ser kanske lite knäpp ut med sina "ploppiga" ögon & sin tunga som alltid sticker ut (misstänker nåt sorts ras-fel tyvärr, typ sned käke eller för många tänder i männen..) men han är en väldigt intelligent liten krabat, som kan sina tricks som man lärt han & andra små egenheter som han gör eller förstår!
I love this little guy =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar