London

Det går inte en dag utan att jag tänker på London..Vad göra?Vänner där & här hemma "tjatar" på en att åka tillbax/komma tillbax men det är krångligt..Fast inte så krångligt att det inte går att lösa, allt går att lösa..Jaa, om man inte sitter på death row i Texas, det kan man inte lösa, då är man fucked helt enkelt mina problem är jämförelse är små & går att lösa lätt!
Jag vet inte om jag är så lycklig här hemma, skulle jag har hittat ett vettigt jobb som jag verkligen vill ha då skulle saken varit en annan då skulle känna mig mer hemma, mer fulfilled (som man skulle säga i England) ett jobb är det enda som skulle kunna ända min sinnesstämning MEN jag saknar verkligen vissa person i London så j*vla mycket, nämligen mina vänner!
Kommer dock sakna VISSA av mina vänner här hemma (hummisarna & fröken Knight) om jag flyttade tillbax till LDN (för ni är min bästa vänner här hemma, hoppas ni vet det!!)
MEN allra allra mest kommer jag sakna min sjukt underbara familj som jag älskar så j*vla mycket att det gör ont i hjärtat bara att tänka tanken på att jag skulle lämna dom igen!
MEN jag lever ju inte mitt liv till fullo om jag tänker så här..Det är där skon klämmer mest, jag kan inte flytta för att jag skulle överge dom..Överge dom och inte träffa dom så ofta som jag gör nu..men samtidigt så är det ju inte så att jag kanske stannar i London för evigt om jag flyttar dit igen, men allt "hattande runt" funkar inte heller, jag vill rota mig, hitta min bas men vart f*n är den nånstans??
Jag träffade ett medium en gång i London, hon var kund i den butik jag jobbade i & så sa jag till henne att jag skulle flytta hem till Sverige & hon sa då "yeah, but you will be back", jag tänker väldigt mycket på det..Har hon rätt?Vad ska jag göra?Om min familj kunde flytta med mig till London då skulle allt kännas lite bättre men.."i wish London upon noone" för jag anser att staden i sig är grym, hård & stressig men oxå j*vligt underbar & en av dom bästa platserna på jorden, så det så!