Idag slogs jag av hur mycket jag saknar min framor...som dog för typ 13-14 år sen (minns ej när..men jag var 13 eller 15 hmm..hur kan man glömma nåt sånt?!men iaf..det har jag gjort!!)
Jag saknar henne..hur hon var..brukade vara..saker som hon sa..kunde säga..saknar hennes närvaro i min/våran familj helt enkelt=(
Jag grät inte när hon dog..kunde inte riktigt fatta att hon va borta..på begravningen höll jag på att gråta för att pappa grät..när stora starka killar/karlar/män gråter då kan det hugga lite extra i hjärtat eftersom man inte förväntar sig att stora krokodil-tårar ska rulla ner för deras kinder..men det gjorde det då!
Klart jag saknade henne redan då..& vi pratar ju fortafarande om henne men idag slogs jag ännu mer av tomrummet hon lämande..tänk om jag kunde ringa henne & prata lite men hon kommer ju inte svara i telefon för hon e inte där..eller tänk om hon vare ute i sin stuga på tomten & man kunde gå dit & sätta sig & prata, äta kakor & dricka saft men icke.."no more, she's gone & aint coming back"
Jag e glad att mormor finns kvar här hos oss, hon e den enda äldre släktingen jag har kvar..& ibland känns det som om man inte tar vara på det..det e dumt..tiden bara rinner iväg & man tänker på det men glömmer det..ska nog ringa mormor idag..eller kanske imon..se där..det börjar redan nu..MEN jag *lovar*, jag SKA ringa mormor =)
Ta vara på varandra..gammal som ung..vän som släkting.."when times up..it's up & there will be no tomorrow only regrets and sorrow"...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar