När jag & hunden stod utanför konsum & väntade på mamma idag så började en gammal tant på 73 år prata med mig..Först pratade hon ju med hunden så klart & tyckte han var söt & så..Men sen började hon prata med mig om sin katt som hon precis blivit tvungen att avliva för den blivit sjuk..MEN ingen av hennes barn (hon hade tydligen 2 sönder) kunde följa med henne (eller ens köra henne & katten) till veterinären..Vi skulle gå åt samma håll så hon fortsatte prata på om att hon hade flyttat till mitt område efter det att hennes man gått bort några år tidigare & sen sa vi hej då & jag gick hemåt..
Och då slogs jag av hur synd det är om vissa gamla människor, som inte har nån..Barn som inte bryr sig, avliden man/fru..& en sjuk gammal katt (eller hund..) som blir tvungen att avlivas & hemtjänsten får ju inte direkt betalt att sitta & umgås med dom gamla som bor kvar i sina hem..
Det är hemskt att bli gammal, hemskt att ingen bryr sig längre...Vad är ett åldrande liv värt egentligen?
Usch..nu får jag inte bara döds-ångest...utan ångest att bli gammal..OCH ensam =( =(