Ibland känner jag verkligen att man behöver ha distans till sin familj..Det är verkligen inte meningen att man ska bo hemma när man närmar sig 30 och att familjen INTE ska lyckas gå en på nerverna ibland..
Jag vill bara ha mitt eget ställe, där: bara jag är & ingen kommer & ställer (dumma/jobbiga) frågor, är i vägen, byter tv-kanal, ifrågasätter saker & ting, ropar utanför badrummet att man ska skynda sig på & en annat massa jobbigt
MEN det e skönt att: komma hem till hemlagad mat (särskilt när man själv inte orkar laga mat), jag får hjälp med Gizmo när jag inte är där, alltid nån hemma (bra om/när man är sällskapssjuk), man är saknad om man varit borta för länge.
MEN jag känner ibland (jag upprepar IBLAND) att det var skönt att bo i olika länder..men kanske olika städer räcker?!Vet jag inget om det då jag bott hemma hela livet utom mina 7 år i London & mina 2 år i Eskilstuna (men det är ju hemma liksom)..
Vad göra liksom?!I love them but cant live with them typ..Måste göra ett beslut snart eller hitta en egen lägenhet..
Men nu blir det Grey's Anatomy-tittande för min del så inga livsviktiga beslut denna onsdag kväll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar